I Sverige är platta på mark en av de mest frekvent förekommande lösningar vid konstruktion och nybyggnation av en- och tvåbostadshus samt många andra typer av byggnader. Dess popularitet hänger samman med både kostnadseffektivitet och robusthet, men också med att metoden ständigt utvecklats utifrån nya konstruktionskrav och tekniska innovationer. I denna artikel ska vi närmare granska fördelarna med en platta på mark och dess konstruktion, när man började tillämpa denna byggmetod, samt hur själva byggprocessen ser ut. Vi kommer även att jämföra den med andra grundläggningsmetoder som plintar, krypgrund och källare för att reda ut varför just platta på mark är så efterfrågad idag.
Vad platta på mark innebär
En platta på mark utgörs av en kontinuerlig, monolitisk betongplatta som gjuts direkt ovanpå ett bärande (eller förberett) marklager. Det innebär att hela byggnadens bärande delar – det vill säga väggar och bjälklag – vilar på denna platta, som i sin tur fördelar lasterna jämnt mot marken. Konstruktionen kommer ofta med ett lager isolering under betongen för att motverka värmeförluster, samt dränerande material för att skydda mot fukt. Idén är att skapa en stabil och horisontellt enhetlig grund som både är enkel att armera och gjuta, och som ger god fuktsäkerhet.
När man började tillämpa denna byggmetod
Historiskt sett började man använda platta på mark i större omfattning i Sverige under 1960- och 1970-talen. Drivkraften var att man behövde hitta ett snabbt och kostnadseffektivt alternativ till traditionell grundläggning, ofta med källare eller krypgrund. Under efterkrigstiden växte bostadsbyggandet kraftigt, och man var tvungen att rationalisera byggprocesserna. Genom att använda en helgjuten platta istället för flera separata stomsystem fick man både kortare byggtid och mindre materialåtgång.
Flera källor, som exempelvis Boverkets Byggregler (BBR) och branschorganisationer inom byggsektorn, rekommenderar eller beskriver platta på mark i detalj när det gäller nybyggnation. Genom dessa officiella anvisningar har praxis för isoleringens tjocklek, markförberedande åtgärder och dränering successivt förbättrats, vilket också ökat metodens allmänna tillförlitlighet.
Behöver du markförberedande arbete inför grundläggning med platta på mark? Då är det LIP AB du ska kontakta på www.lipab.se, ja förutsatt att du eftersträvar en byggnation som står sig genom tiden och är lika robust då som nu.
Hur fungerar denna typ av grundläggning – hur görs markarbetet?
En konstruktion med platta på mark, inleds normalt med noggranna geotekniska undersökningar. Genom sonderingar och provtagningar av jordlagren kan man avgöra hur bärkraftig marken är och om särskilda förstärkningsåtgärder krävs. När man väl fastslagit markens beskaffenhet och utsättning har gjorts, påbörjas själva markarbetet, som i regel består av följande steg:
Schaktning och planering av markytan
Markytan måste vara plan, dränerande och fri från organiskt material. Ofta gräver man ur befintligt jordlager ned till en mer stabil nivå.
Bärlager
Efter att marken schaktats läggs ett bärlager av exempelvis packat grus eller makadam. Detta lager ser till att fördela trycket jämnt under plattan och ger en jämn bas för senare moment.
Dränering och fuktskydd
Man installerar dräneringsrör runt byggnaden, i vissa fall kompletterat med dräneringsplattor och fuktspärrar. Detta minskar risken för att grundvattnet stiger upp mot betongen.
Isolering
Vanligtvis lägger man cellplastisolering (EPS eller XPS) för att minska värmeförluster genom golvet. Tjockleken beror på byggnadens energikrav enligt BBR och eventuella passivhusstandarder.
Armering
Beroende på vilken last kapaciteten ska klara kan man välja olika typer av armeringsnät eller armeringsjärn, ibland kompletterade med kantförstärkning längs plattans yttermått.
Gjutning
Slutligen gjuts plattan i betong, som antingen kan innehålla stålfiber eller traditionell armering. Gjutningen görs ofta i ett sammanhängande moment för att minimera risken för fogar och sprickbildning.
När betongen härdat och uppnått tillräcklig hållfasthet, kan man påbörja uppförandet av stommen. Metoden är relativt snabb och ger en stabil grund som ofta kräver mindre underhåll än äldre lösningar. Forskning och praktiska erfarenheter visar dock att fuktsäkerheten är central: en bristande dränering eller otillräcklig isolering kan leda till fuktproblem i plattan. Därför är korrekt projektering, utförande och uppföljning avgörande.
Vilka slags byggnader uppförs med platta på mark som grund?
Platta på mark lämpar sig främst för lättare konstruktioner och förhållandevis låga byggnader. Typiska exempel inkluderar villor, radhus, fritidshus och mindre industribyggnader. Även vissa kommersiella byggnader med ett eller ett fåtal våningsplan kan ibland ha denna lösning, särskilt om markförhållandena är gynnsamma och belastningen inte blir alltför stor.
Grundmetoden är däremot inte alltid lämplig för större höghus eller industrianläggningar som behöver omfattande pelaravstånd och tunga fundament. I sådana fall används ofta pålning eller djupare grundläggning, ibland i kombination med en tjockare platta på mark, för att klara högre laster och undvika sättningar. Det är alltså viktigt att anpassa grundläggningen efter byggnadens funktion, storlek och omgivande geotekniska förutsättningar.
Betongplattans tjocklek
Tjockleken på en platta på mark varierar beroende på byggnadstyp, markens bärförmåga och krav på isolering. För ett vanligt bostadshus ligger tjockleken ofta mellan 100 och 120 mm ren betong, medan den totala konstruktionen med isolering och bärlager kan uppgå till 300–400 mm eller mer. Industribyggnader och tyngre byggnader kan behöva tjocklekar på uppemot 150–200 mm betong för att hantera större laster. Vidare kan kantbalkar och förstärkta sektioner krävas för att stå emot tyngre belastning från bärande väggar eller pelare. Det är inte ovanligt att man kombinerar traditionell armering med fiberbetong i de mest kritiska zonerna för att förstärka plattan lokalt.
Dimensioneringen styrs av beräkningar enligt Eurokod och nationella anpassningar i Boverkets regelverk. Genom att utföra detaljerade belastningsberäkningar kan man optimera tjockleken så att den uppfyller både hållfasthets- och energikrav utan att onödigt mycket material används.
Vad skiljer mot plintar, krypgrund och källare?
Plintgrundläggning innebär att huset vilar på en serie fundament som gjuts i marken eller placeras på berg, och däremellan finns tomrum. Det ger ofta lägre materialkostnad än en hel platta, men ställer större krav på att marken är jämn och stabil där plintarna ska stå. Krypgrund är liknande, men man har ett sammanhängande hålrum under hela byggnaden. En fördel med krypgrund är enkelheten i att dra installationer, men det finns ökade risker för fukt och mögel om ventilationen brister.
Källare är en annan typ av grundläggning där man helt enkelt utnyttjar utrymmet under byggnaden för förvaring eller boende. Det ger mer boyta och ofta bättre skydd för ledningar, men är samtidigt dyrare att anlägga då man måste gräva djupare och konstruera vattentäta väggar mot omgivande mark. Källarlösningar kan också kräva speciella dräneringssystem och större betongmängder, vilket bidrar till ökade kostnader och längre byggtid.
Det unika med platta på mark är just dess enhetlighet. Eftersom hela byggnaden vilar på en sammanhängande platta, blir belastningarna jämnt fördelade. Det minimerar risken för ojämna sättningar och erbjuder en relativt enkel lösning, både vad gäller projektering och genomförande. Samtidigt kan man inlemma isolering och värmegolvslösningar direkt i plattan på ett smidigt sätt, något som i praktiken kan vara mer komplicerat i en krypgrund eller på plintar.
Är det billigare och/eller robustare med platta på mark?
Rent generellt är platta på mark ofta mer kostnadseffektiv än en källarlösning. Att anlägga en källare innebär ett djupare schaktningsarbete, mer omfattande dränering och kraftigare betongkonstruktioner för att motstå jordtrycket. En krypgrund kan vid första anblicken se billigare ut, men kräver noggranna fuktsäkringsåtgärder och löpande underhåll. Plintgrund kan vara billigare på ställen där marken är extremt hård eller stabil, men i normalfallet, särskilt på mjukare jordar, är platta på mark ofta att föredra just för att den ger en stabil och robust grund.
När det gäller robusthet är platta på mark mycket tålig mot sättningar så länge markundersökningarna utförts ordentligt. Hela konstruktionen beter sig som en helhet och eventuella rörelser i marken fördelas över en större yta. En av metoderna för att ytterligare stärka robustheten är att gjuta kantbalkar och använda rätt typ av armering i de mest påverkade zonerna, vilket minskar risken för sprickbildning. Vid ökat behov av belastningskapacitet kan man dimensionera upp plattan utan att behöva ändra hela grundkonstruktionen.
Andra fördelar och nackdelar?
En väsentlig fördel är att en konstruktion bestående av platta på mark ger ett golv som vanligtvis är draget nära marknivå, vilket kan göra huset tillgängligare. För personer med funktionsnedsättning eller för transporter av tunga föremål är det ofta praktiskt med ett ingångsplan utan trappsteg eller skarvar. Dessutom kan man relativt enkelt lägga golvvärme i betongplattan, något som förbättrar komforten och ger energieffektiv uppvärmning.
En nackdel är dock känsligheten för markfukt och radon. Om marken under huset är radonhaltig och dräneringen inte är optimal, kan man behöva komplettera med radonspärrar och ventilationslösningar. Betongplattan i sig ska också gjutas och härdas korrekt för att undvika sprickbildning som senare kan leda till fuktvandring upp i byggnaden. Vidare kan tjällyftning förekomma om man slarvar med isoleringen i kalla klimat. Det finns också en risk att framtida om- eller tillbyggnader blir mer komplicerade, eftersom man då ofta måste bila upp delar av plattan eller dimensionera en ny platta intill den befintliga.
Fastän dessa risker betraktas platta på mark fortsatt som en av de mest pålitliga och väl dokumenterade grundläggningsmetoderna i Sverige. Byggföretag och beställare värdesätter den enkla arbetsgången och de lägre byggkostnaderna, samtidigt som en väl utförd platta på mark har en lång teknisk livslängd. Med rätt projektering, välplanerat markarbete och omsorgsfull uppföljning kan man undvika de flesta problem som tidigare förknippats med denna metod.
Vi avrundar – konstruktion med platta på mark
Sammanfattningsvis erbjuder platta på mark en konstruktion som är ekonomiskt fördelaktig, robust och relativt snabb att utföra. Den passar bäst för mindre till medelstora byggnader och ger ett starkt skydd mot ojämna sättningar samtidigt som den möjliggör enkel integrering av golvvärme och isolering. Även om det finns vissa utmaningar kring fukt, radon och framtida ombyggnationer, är metodens fördelar ofta övervägande. Just därför är platta på mark i dag en populär och ofta rekommenderad grundläggningslösning – inte minst inom segmenten bygg & entreprenad, fastighet & teknik, VVS & klimat, industri & tillverkning, arbetsmiljö & säkerhet samt miljö & hållbarhet.
